Såhär passligt 1 år och 3 månader efter vår härliga vintertur för att fira in det nya året 2021, känns det som att vi har hunnit bearbeta våra upplevelser tillräckligt för att kunna skriva ett inlägg om det.
År 2020 var tungt på många sätt: privata sorger och motgångar, global pandemi. En paus och ett äventyr kändes välkommet men långa utrikesresor mot soligare breddgrader kändes inte helt aktuella, så vi styrde kosan norrut. Med tanke på att en deltagare var skadad, en deltagare (undertecknad) hade (har) väldigt begränsade skidkunskaper, och en deltagare var en 6 månader gammal hundvalp, ville vi ha en lågtröskel-tur i vackra landskap. Ack det fick vi!
Efter att ha kört norrut ett antal timmar sökte vi oss till Äkäslompolo. Efter matinhandel packade vi pulkan (tack vigu!), satte på skidorna, och lunkade iväg ut i skogen. Man glömmer hur magiskt det är att vistas i denna miljö: träden tunga med snö och hela världen upplyst fast solen gått ner sedan länge. Skidspåren var inte ännu öppna och då vi en gång var i farten såg vi inte skymten av någon annan.
Första natten hittade vi en ödestuga vilket gav en bekväm landning till äventyret, men därpå följande nätter kallade vi Nammatj vårt hem. Efter två nätter nära Äkäslompolo körde vi vidare till Pallas där vi slog upp base camp för att följande två dagar kunna ta toppturer i närheten. Nyår firade vi in med tomtebloss och skumppa i en snöhög högt uppe med utsikt över..ja inte några raketer iallafall, vilket hundvalpen säkert tackade för!
Det finns inget bättre sätt att börja ett nytt år än i sällskap av kära människor, ute i magiska landskap, borta från de vardagen. Ja och hundvalpen var helt i sitt element!
TACK och FÖRLÅT vigu rf för lånandet av utrustningen — vilken grej! — respektive det sena inlägget!
